Ibland bara händer det..

Jag kan inte sluta tänka på hur snabbt allt kan vända,alla dagar har något psitivt med sej,även fastän dom skulle verka väldans dystra och tråkiga.

På söndag fick vi sorge meddelandet om vår underbara grannes bortgång men under den dagen kom det även en massa bra känslor fram,två dagar senare kom det mest underbaraste meddelandet ever.

Nu blir det en hel del nytt att börja fundera på och planera och...oh...jag är så otroligt lycklig,av det dåliga kommer det bra,så är det alltid.

Vi är så i början av lyckligheten som kommer att finnas i våra liv i massvis med årtionden framöver.

Så håll i er...efter en tid får även ni veta litet mer.

Kan förbereda er om att jag säkert nu i början kommer att hållas frånvarande,måste samla energi och vila..men när tiden är inne så blir det nya inlägg,nya energi kickar och mycket kärlek.

Puss på er!

Snede

In memorian vår tysta granne

Vilken hemsk morgon,söndagen..skulle bara gå på toaletten och sedan ligga och söndags dra mej i sängen,när jag ser att jag fått ett meddelande,bara någon minut sedan..jag öppnade sms:et och läser, "men va fan händer i er trappa???" Jag dök ut på balkongen och ser likbilen och polisen stå där,vet inte om jag stängde dörren då jag rusade in tillbaka för att finna några kläder att sätta på mej och ut i trappan med en sjudundrande fart.

Jag hann inte...dom hade åkt iväg...men en stund senare kommer en av grannarna imot och ser på mej och säger domdär hemska orden "du ha väl hört",jag ville bara gråta,men höll mej.det var precis så jag hade känt just den stunden jag såg likbilen,han var bortta.

Vår underbara,tysta,men så otroligt snälla granne Bjarne var borta,han som jag hjälpt så gott jag har kunnat i flere år,han som blev en familje vän,han som gillade våra barn som om dom var hans egna,han som aldrig gjorde någon illa...han är borta..

Jag hade sett honom senast på torsdag,när han som han alltid stod ute på vädringsbalkongen och andadest in naturen och tittade på vad som hände,jag vinkkade åt honom och sade hej,han vinkkade tillbaka,där stod han i sin blåa stickade väst och rutiga kragskjorta och hans hatt på huvudet.

Tisdagen innan var vi till butiken och banken för att sköta domdär grejerna man måste sköta en gång i veckan,han satte sej ner för att ta andan ibland och sen fortsatte vi igen genast som han årkade,utan någon brådska,jag bar hans varukorg eftersom denna tisdag skulle han inte handla så mycket,annars gav han poletten till mej just innan vi kom in i butiken så att jag tog en kärra åt honom...

Han älskade blommor och köpte till sej själv nu och då en bukett eller en krukväxt,ibland gav han en bukett även till mej,som tack för hjälpen antar jag,så snäll,så omtänksam.

På fastlags söndagen förde jag sista gången mat och bullar åt honom,sånt gjorde jag alltid nu och då,om jag bakade blev det alltid en extra bulle eller kakbit till Bjarne,han tackade aldrig nej för sött var ju gott..och hembakt mycket bättre.

Till jul var det alltid en gåva,för det mesta i form av matbit eller flere,oftast fiskinläggning för fisk var också något han gillade starkt..

Han hämtade ibland Åsa-nisse tidningen,hans favorit,efter att han hade läst den själv,för att glädja oss alla i familjen.

Idag är han borta,det som river mej mest i hjärtat är tanken av att han var ensam,ensam hemma vid den tiden han borde haft någon där..ingen skall behöva dö ensam..men ändå tänker jag sedan att nu lider han inte,inte av sjukt ben,inte av något...allt är tyst,lugnt och han kan cykla på hur många kajkanter och strandvägar han vill i himlen och titta ner på oss som saknar honom mycket.

Ibland känns det lixom sådär..

..sådär,ni vet dumt,eller sådär fånigt underligt.

Där sitter ni hemma,en fredag kväll eller vilken kväll som helst,ni kunde kanske åka iväg till en kompis på besök,men ingen gör ju sånt sådär bara nuförtiden..och alla har ändå något för sej,det är ju kväll...och så sitter ni där igen..

Eller någon har just bakat något mycket läckert och lägger in bilden på facebook,ni tänker "wow,det ser gott ut,om man bara skulle få smaka",men dom vill nog säkert äta upp allt själva eller så har dom redan vänner påväg på besök,det skulle ju vara grymt generande om man bara dök upp lixom..

Ibland saknar jag detdär enkla spontana "vi drar iväg på besök" grejjen,detdär som fanns när man var yngre,man satt hemma och hade absolut ingenting för sej när man bara ut av ingenting kom på att vi åker till Kalle och Greta på kaffe.

När man kom fram kanske ingen var hemma,så man styrde kosan till Ulf och Brita istället,där var det redan några gäster men Brita slängde på en panna kaffe till och delade bullarna så att det räckte till alla.
Som när mormor hade lagat mat och mittallt var det 3 extra barn inne hos henne och alla var hungriga,då skalade hon typ bara till lite potatis och lade till lite mer grädde i såsen och så var det klart...

...var försvann dom tiderna? försvann dom med mobil telefonen? Nu om man inte hör av sej till någon kompis på 1vecka kan det hända att man mittiallt inte ens blir vinkad åt när man man möts i trafiken...hör inte du av dej hör inte jag av mej systemet,ni vet..

Ibland skulle jag bara vilja stänga av internet,när man sedan möter en kompis finns det lixom inget att prata om.."jaha,så ni var på bio förra weekenden och sedan ut och äta..smakade fisken bra?"..jo tack...man vet färdigt allt om den andra och hjärnan behöver inte ens komma på några frågor längre,alla svaren finns där ute,bara att klicka in facebook,instagram,twitter,foursquare...whatever..

Jag saknar att ha dendär underbara kompis andan,där man typ är ute med bilden har vägarna förbi och kollar 5min innnan om man är hemma,vi är just där..och kanske,bara kanske i detta skede även har med sej något fr att man nu dyker upp lite oväntat,sånt uppskattas även i denna dags samhälle,tro det eller ej,allt behöver inte kosta för att vara trevligt,roligt och framförallt minnesvärt.

Jag minns med värme när vi hade plätt kväll,bara jag och en kompis..när det kom fram att grannen också skulle göra plättar,med plättsmäten i famnen kom grannfamiljen över och vi hade ett redigt plättkalas...alla åt med god aptit och en extra smet blev ännu till..bara sådär,utan några onödiga planer.
Eller den gången vi ringde upp till en kompis och frågade om vi inte skulle grille idag,bara sådär,en varm sommar dag..som blev sommar kväll som blev minnen..bara en enkel resa via butiken efter det som fattadest och iväg...

Det känns lite fånigt underligt att sådant förvinner eller så är det bara från en sida som det förverkligas...synd...och inget trevligt minne.

Tulpaner

Kan inte få nog,när våren närmar sej(för det gör den) och tulpanerna börjar synnas bara mer och mer,jag kan inte låta bli att köpa hem en bukett nästan genast efter att denandra har sloknat,om inte före t.o.m

Färg och lycka i ett lixom,jag köper inte alltid bara en och samma färg utan varierar gärna,ibland blir det en och samma färg ibland kommer jag hem med flere buketter i olika färger eller som jag råkade på denna underbara i tre olika färger,färdigt bunden.

Priserna varierar ju stort från butik till butik,men som jag alltid sagt,vill man ha något så är inte prislappen det som kostar.

Vad är ert absoluta måste när vårkänslorna börjar krypa på?

Skramlade ägg

Ett litet frukost tips.

När ni gör era "scramies" alltså scrambled eggs eller skramlade ägg som jag sade som liten,lägg i en generös sked med nässlor,jag har kvar i frysen av dom men det är väl inte så länge mer så hittar man dom även i naturen.

Liten enkel ändring,men så gott!

Februari snö

Det bästa med februari är att vintern oftast är som bäst då,här har snön vräkt mer i ett dygn snart och det är ljust och vackert,men blött och tungt att mocka åt sidan.

Vi var ut på söndags promenad,ibland gick vi där det var plogat ibland inte,variation kallas det,på ett enkelt sätt..
Men när det har snöat blir allt ju som jag sagt tidigare så fint,så vackert,så tyst och dämpande.

Snön som fallit har fastnat på ena sidan av någons staket,visst är det så snyggt,sådär enkelt vilosamt.

Vi gick ner till strandvägen där det finns en liten källa som helatiden rinner vatten ur,så ni kan ju tänka er att det är där fjäderfäna finns,simmar lugnt omkring och bryr sej inte ett dugg om att på andra sidan gatan står nån arg tant och svär och divlar för att dom som plogar snön inte tagit upp vid hennes port gång.

Vi ger dom några bröd skivor som vi tagiit med,bryter dom i bitar och slänger dom,dom dyker alla till samma bit känns det som och vi blir lite lessna att inte alla fick en egen brödbit,men en del av dem sov ju redan.

När vi går hemåt igen kommer änderna upp där vi stod,kanske för att se ifall vi råkat tappa en bröd bit efter oss..