Kvast från naturmaterial

 Barndomsminnen, alla hade samma kvast, en brun gjord av nåt ris jag inte riktigt visste vad det var.

Min momi hörde ännu till dem som tog vara på vad naturen gav och förädlade på olika sätt allt. Hon plockade bär, odlade och som barndomsminnet är hade även hon gjort kvastar av kråkbärsris.

Kvalitén är hög på dessa eftersom den sista som min momi gjorde är gjord över förtio år sedan och har redan varit i användning i flera år.

Den sista kvasten gjord av  min momi

I år sade min mamma att sista kvasten är i bruk, sen är dom slut. Det går ju inte för sig, så jag planerade en kväll i skogen med boysen där vi plockade svamp, lite blåbär och såklart ris av kråkbär.

Påväg vidare med mina risvingar.

Det är inte svårt att göra kvistarna men lite tid tar det innan man kan börja använda den. Man börjar såklart med att sätta ihop riset i en bukett, så att kvistarna pekar inåt så mycket det går oxh sedan drar man tajt fast dem så man får ett handtag. Momi använde ståltråd, jag tog buntband då jag hade det närmast tillhands. Man kan även använda sig av nåt band om man vill.

Av kråkbär kan man göra sylt som exempel.

Sen skall kvasten hängas upp och låtas torka. Man kan nu och då gå pch skaka om kvasten för att få blad och bär att lossna(om man inte plockat bären till annat innan såklart)

När den har torkat är den klar att använda.

Min kvast hänger på tork.

Jag tycket det är så härligt att använda sig av material som finns runtomkring en, på samma gång som man får en stund i skogen får man även användbara saker eller mat.

En sista gång ute på isen

 Solen har visat sig i flera dagar, det är varmt på dagen och minus på natten.

Vi planerade att denna weekend går vi ut till en holme som finns här i Lovisa viken, vi tar med oss mat och lite smått annat och spenderar dagen där.

Påväg ut till Dunkahäll, isen var populär bland många, skidare, såna som promenerade och fiskare, vi var många som tog in det sista innan isen blir allt för dålig.

Här har skutor säkert tagit iland förr i tiden enligt denna stora metall ring i berget.

Även ett slätt berg kan vara snyggt med olika färger av lav som växer på det.

Vy in mot Lovisa stad, soligt och vackert.

Det blåste inte alls dom första timmarna och vi satt direkt i solskenet, vilket känns i ansiktet nu på kvällen.

Vi hade med oss trangian och enkel mat som bara behöver kokat vatten för att tillagas.  Jag åt en vegansk ticka masala, boysen pasta med höna och fästmannen potatismos med kött.

Vårens första vandring med packning på ryggen.  Mera blir det i sommar.

Snö finns det fortfarande massor av överallt. Men det smälter med fart.

Påväg hem igen, mitt på Lovisa viken. Trevlig dag.

Det går mot vår

Kan vi ta en stund, en stund från världsproblem och Putin? Och se att våren kommer..vi har en fluga inne..

Finns det ett mera säkrare vår tecken?

Var det veckoslut

Jag hoppas så mycket på att hinna det ena och det andra när det blir veckoslut, men det slutar vanligen med att jag vaknar upp till väckarklockan och så är det måndag igen och jag har inte hunnit med det jag hoppades på.

Detta veckoslut hade jag gärna varit ute mera, men det blev av först på sen kväll/natt för det fanns så mycket annat att göra. Inte för det, vi har haft fina kvällar och nätter med norrsken och mån halo.

Försöker få med på bild vad jag ser, men med mobilen är det inte alltid så man lyckas med allt.

Tycker ändå med tanke på att vi bor på ett ljust område med gatubelysning och såklart våra egna gårdsbelysningar att bilderna jag tog blev riktigt fina.

Ledig en fredag

 Jag kunde ta ledig fredag från jobbet, vilket är mer än mycket uppskattat, telefon är avstängd, datorn är avstängd, mejlen meddelar att jag är inte anträffbar och ja, jag har sovit i över 11h men är fortfarande helt slut.

Inatt vaknade jag av att fönstret flög upp några gånger av blåsten, det var årets första höst väder igång. Jag steg upp och stängde det och somnade om direkt.

Klockan elva vaknade jag och skulle nog kunnat fortsätta sova men halv två tiden har vi lite saker som skall göras och så blir det mat ute på nepalesiska efter det.

Jag klädde ändå på mig och hoppade i bilen när mamma hade skickat video på att havsvattnet tvättar golvet i båtskjulet.

Jag tog en kort kort promenad i ett av mina favorit väder, vind och regn, friskt och härligt.

På skeppsbron var vattnet lika högt som huvudbryggan.

Skulle man ut med sin båt idag skulle man säkert behöva höft höga stövlar. Vattnen nivån var över en meter högt. 

Ungernparken, här behövs det inte krattas mera denna vecka.

Ungerns park från Ungerns innergård sedd, från park till havsutsikt.

Kort vandring vid kukulträsket

 Det var måndagskväll, det blåste lite och var passligt härligt höst väder. 

Vi bestämde oss efter jobbet att gå en kort vandring vid kukulträsket som ligger ungefär 15min från Lovisa centrum .

Det börjar redan skymma vid halv åtta tiden så en längre vandring kom inte på tal, vi vill ju såklart ta in av vad vi ser,känner och hör.

En varierande terräng och höjdskillnader fanns det gott om, mer än jag hade kunnat tänka mig.

Det är intressant att se hur naturen, tiden, har blivit till, det finns så mycket former och mönster.

Vi hittade en massa intressant och tog oss tid att uppleva. När vi sedan gick tillbaka tog vi paus och njöt vid vindskyddet som var väl utrustat med grill, ved, toalett och en utsikt över vattnet.

Här grillade vi hot dogs och drack varmsaft med bulle till efterrätt. 

Solen började färga himlen ljusröd en stund senare och det var dags att börja söka sig hemåt, mycket nöjda och denna lilla vandring gjorde sig bra för psyket just denna dag, foten är det annat om, min plantar fasciit strular till det men eftersom det kommit med vanding skall det väl försvinna med det också, hoppeligen.

Korsvik stenkyrka

 Ena vägen är privat, den andra inte, detta betyder att man kan inte med bil iallafall åka igenom, men vägen till Korsvik är i aktiv användning av cyklister och promenerare. 

Alla kanske inte vet var korsvik ligger, man kan komma dit via Valkom men även från Sarvlax hållet. Pernå hör platsen till, mitt i ingenstans, nära släta berg vid stranden.

Man får gå ner med en bred stig, uppifrån ett berg, bland stora granar, fågel ljud och blåbär runtom en. Man kan gå barfota, marken är mjuk till nittio procent, härlig skogs botten.

Skogen runtom är vacker, det är lätt att andas, små stenar kan man se lite här och var men mittiallt ser man nåt stort, en vägg av röd granit.

Naturen har av någon fantastisk orsak valt att lämna stenar just här,stora stenar som är emot varandra med ingångar från flera håll, ofattbart och spännande vad naturen klarar av.

Det är ordagrant en STENkyrka, någon har även byggt ett kors av tall grenar ytterom. Kyrka är platsen väl ändå inte direkt välsignad till men i folkmun har det alltid varit av utseendet kallat stenkyrkan i korsvik (om jag har fel får man rätta till mej).

Tänka sig att vi aldrig varit här innan, men nu kan vi säga att även detta är upplevt. 

Har du varit här? Vad tyckte du om platsen?

Ett jäkla ståhej för framtidens dag

Jag var just till butiken, nudelhyllan var nästan tom, samma gällde hyllan med tomat kross. Jag köpte toalettpapper, ni vet det är bra att ha och illa att vara utan..

Jag hörde hur andra parade att I huvudstaden är redan många hyllor hel tomma och människor är nära att vara eller bli hysteriska.

Jag kan tänka mej att det känns snäpet svårare om man bor i asfalt djungeln, man har inte kanske tillgång till en del saker som dom som bor på landet har.

Jag har ett skafferi hemma som håller min familj mätt en längre tid framöver ifall det blir stop i Finland.

Jag är bekväm med mina bakning och matlagnings kunskaper och bara med det klarar man sig relativt bra om man har lite bas varor hemma.

Medie trycket är stort. Det blir nya grejer för var timme, man skulle kanske hellre nog bara vilja lägga sig ner och sova och kanske ta en paus från alla ställen som väcker in med nyhet efter nyhet om nya fall och nya direktiv.

Jag har aldrig varit med om en pandemi, epidemi är sånt som jag nog mera fnyftar åt och så går livet vidare, denna stund är mycket intressant på det viset att det är något helt nytt.

Visst förstår jag att det är farligt och att många kanske mister livet, aldrig roligt. Men så många år har man hört också om hur jorden är överbefolkad, hur klimatet blir sämre, hur människan tar livet av sig själv utan att bry sig.

Nu med detta virus, kan det hända att naturen putsar ut dom svagare, men på samma gång sitter vi i karantän jorden runt och vi vet vad som hände nio månader efter krigets slut...

Klimatet rensas upp, fabriker stängs, mindre trafik,mindre utsläpp, mindre "måste shoppa den nya kollektionen".. Ni fattar säkert.

Kanske allt som nu händer är moder jords sätt att visa oss vad vi behöver, vad som är viktigast. Att lugna ner oss från en stress som gör oss illa , att ta hand om vår plats på jorden, att sköta det som finns med tanke på vad det kan vara imorgon, inte bara slit och släng.

Nature love

Jag kommer från skärgården, långt från gatulampor, upplysta fönster och massor med ljud. Om jag lyckas få mej själv ut på en promenad vill jag mest av allt gå i terräng, det finns massor att se på och man får en helt annan motion för hela kroppen än att bara gå i stadsmiljö.

Ibland vill jag ner till bekanta ställen för att gå, helt av orsaken att det är helt annat än att gå här omkring var vi nu bor, vi bor helt i utkanten av staden och olika ljud samt att det kommer människor emot när man är ute gillar jag inte alltid.

I mina gamla he knutar är ljudet vinden i träden, vågorna mot strand stenar, fåglar som skriker eller sjunger och mina ungar som har oljud för sig*hehhe*

Jag är även lite osäker med en del av terrängen i våra he knutar och vanligen håller jag mej till spånbanan, vilket är egentligen väldigt tråkigt enligt mej.

Hur trivs ni när ni går ut? Är ni okej med stadsmiljön, vill ni ha åkrar eller vad är ert zen?

Blommorna som blommar just nu

Det finns inget roligare än att följa med allt som har med naturen att göra. 

På gården börjar det alltid lite sakta komma knoppar på olika ställen och sen mittiallt är det "POFF" så blommar det redan massor, gamla godingar och nya bekantskaper. 

 Den vita fina påsk blomman är nån sorts lilja som jag minns att min momi hade på sin gård, det är länge sedan hon fanns, men tydligen fanns det intresse för trädgård redan i början av 90-talet för mej, hur skulle jag annars minnas nåt sånt.

Bellis eller tusensköna, såna har jag hört att det fanns på min Gamla farmors gård, då var jag verkligen inte gammal och minns nog egentligen bara en del av huset innuti, ute dasset och bärbuskarna.

Tulpaner är helt och hållet min grej, älskar dom, man kommer aldrig ihåg riktigt vilken färg var på vilken plats och det blir en rolig väntan innan dom spricker upp.

Och kabbelekan börjar blomma i bäcken, ingen återvändo i detta skede mot vintern, nu får vi njuta av följande härligheter naturen har att ge oss.

Snö säger dom..

En odlares värsta ord måste väl vara förutom torka, snö påkommande!

Från att förra lördagen ligga och njuta i +18 grader har det nu sjunkit till +5 denna morgon, regn och lovande av kallare väder och troligen snö i största delen av landet.

Panik, vilka sommar perenner klarar av detta? Eftersom jag aldrig varit med om att det blir varmt och alla underbara blommor kommer upp och sedan poff!! takatalvi (fritt översatt bakvinter). Jo någon minusgrad upplevs ju nu och då men snö.. Hjälp!!

Jag tar inga massiva chanser nu känner jag men mina pioner skulle jag inte vilja mista, så imorsse när det inte regnade gick jag ut och lade fiberdukar på alla pioner.

Antalet pioner har också blivit fler på vår gård, nu är dom redan sex stycken, tre stycken hade vi då vi flyttade hit, men hittade även en mitt i gräsmattan helt plötsligt under det första året, den grävde vi såklart upp och iår ser den ut att möjligen komma med blommor.

När man försöker rädda sina blommor är alla tyngder tillåtna, här några saker från barnens sandlåda.

Tummarna upp att allt klarar sej!

När barnen leker är dom friska.

Vi har två barn, två killar med 3år emellan.
Den ena är inte långt från tonåren och den andra kommer raskt efter.

För mej är det viktigt att dom får vara barn så länge dom vill/årkar och kan. Att vara stor är något man hamnar vara för länge.

Picnic på gräset

Våra barns klasskamrater håller tydligen inte på som våra barn då min först födde ibland undrar varför han gillar gamla saker, han tycker t.ex om äldre kläder(vi pratar 30-50 tal), funderar på hur man gjorde förr och sånt.. Ingen i hans klass gillar samma saker.

Visst har dom en Xbox, en Nintendo och smart telefoner, men inte kan jag säga att dom sitter där helatiden, kanske det beror på oss föräldrar. Då det regnar får man göra sånt, annars är man ute.

När barnen leker är dom friska sägs det.

Träbåtar, så mycket roligt

Förra veckan byggde dom egna träbåtar  vi satte band fast på dom och sedan fast i en käpp, nu leker dom dagligen i bäcken, precis så som vi gjorde som små.

Hösten kom

Lördag morgon hade vi kl.8 hela minus två grader ute, frost överallt. Klart och tydligt att det sista höstjobbet skall börjas.

Snygga dhalian iklädda frost

Jag började med att ta in Dhalia knölarna, fick en liten blomma på en av dom jag själv försökt mej på att odla, helt klart gjorde jag något fel ocj nästa år skall vi sätta oss in i det lite bättre.

Solrosorna får bli kvar ännu en tid, en del av dom hann bli till frö för fåglarna.  Tomatplantorna har fått komma bort från växthuset och förts till komposten, chili plantorna likaså, bataten blev snäpet bättre iår men inget så stort att man kunde klassa det ätbart.

Kvar finns mera broccolin, för kålväxter tål lite mer än andra växter så den kommer vi säkert att skörda av ännu senare.

Men annars är det där, krukorna är alla tömda och inhämtade, vattenkannorna likaså och så hämtade jag en stol in i växthuset och hängde upp en lykta som kan vara trevlig att sätta ljus i bara snön börjar falla.

Solrosor

Solros, min favorit höstblomma, nu är det verkligen högtid att plocka,några har redan böjt och tackat för sej,men nog finns det kvar en och annan ännu på olika ställen.

Vi tog tillfället iakt då det stod i tidningen att Lovisa stad tillsammans med Kymmenedalens el har ett solrosfält där man får gå och plocka och glädjas.

Solros fält

 Oj så dom piggar upp, verkligen en sol innomhus då man ställer som i en vas på bordet, eller som vi har i en korg i farstun, där det är som mörkast.

Själv har vi också odlat solrosor men på ett helt annat sätt, i en pallkrage där det är överbelastat så alla blev små små gulliga solrosor och sedan i en blomlåda där det bara knakade och knakade och dom bara växer högre och högre.

Kort känner man sej

Utevistelse i sköna minusgrader

Quicksilvret sjunker,solen skiner och vinter vädret är ju som det skall vara,vackert.

Is så långt ögat kan nå,förutom farleden däremellan såklart,inte ett spår syns.

På kvällen förra veckoslutet hade ett företag hittat på att fixa till 100 stycken stockfacklor på en ö som ligger ute i Lovisa viken,graderna var inte långt ifrån minus tjugo och det rev lite i kinderna då man gick ut till ön från sågudden på isen.

Snyggt var det från många olika håll,men eftersom jag hamnar nöja mej med telefonens kamera så blev det fler närbilder än bilder tagna från fastlandet.

 Var du också där?

I väntan på våren

Det har avverkats lite skog och buskar här intill oss och jag var ute och promenerade i omgivningen igår och tänkte att nu tar jag chansen att plocka hem lite olika kvistar,när dom för en gångs skull är lite närmare än vad dom brukar(jag kort,träden höga).

Det är nog en riktig väntan på våren när man har sina kvistar i vasen,noh,detta fall burken och timme för timme tittar man,har dom börjat slå ut redan? Men inte än..

Och så måste jag få dela med mej,JAG HANN detta år få tag i mina favorit klätterblommor igen..dom brukar typ försvinna direkt då dom kommer upp i butiken,men nu,ställningen hade just blivit upplagd med alla fina fröer,vi var där och vi fick dom!!

Dessa är mina favoriter på det sättet att dom växer bra,behöver förodling men sånt är det,dom blir täta,höga och har fina stora klock likannde lila-blå blommor,snyggt och ger bra insynsskydd,allt i ett alltså.

Nöjd!