UHU Stic

Vi hade ett litet sammarbete med buzzador där vi fick prova ett limstick från UHU som är ny på det viset att behållaren är växtbaserd, vilket i sin tur betyder att det blivit 46% mindre CO2 utsläpp och hela 48% mindre förbrukning av fossila resurser.

Limmet har hela 98% naturliga ingredienser på så vis mycket mer barnvänliga än tidigare.

Junior provade gärna det nya limmet och tog tag i sax och pennor.

Han tykte limmet var bra.

Måste påpekas att den nya korken är påskruvbar och förhindrar på så vis att limmet torkar ut snabbare, längre hållbarhet är ju alltid ett plus.

Dagens pyssel blev några djur ansikten, är det en ekorre eller katt? Limmet fastnade bra och höll fint fastän det bruna pappret var lite halt i ytan. Man lovar från UHU att man kan limma allt från stytox till paff, papper och fotografier.

Kungligt besök i vår småstad

 Torsdagen var fylld av förväntan, spänningen tätnade ju närmare vi kom eftermiddagen.

Vår stad skulle nämligen få besök av hennes kungliga höghet kronprinsessan Victoria och prins Daniel.

Jag fick lov att gå tidigare från jobbet för att försöka få en glimt av det kungliga paret.

Här får jag ögonkontakt med kronprinsessan och blev lite star-struked, fick bara ur mig ett he-eej. Oh well hon hörde säkert inte det ändå. Och jag glömde niga vilket jag också hade planerat göra.

Som ni kan se var det massor med folk runtom, säkerhetsvakter och poliser.

Jag stod på en mycket bra plats, det var typ tre meter ifrån mig som paret gick. Glad som alltid var Victoria. Och Daniel såg nöjd och belåten ut med.

Såklart skall man få sig själv med på bild annars kanske man ju inte var där*vink vink*

Orsaken till besöket var att Victoria skulle inviga det nya stället vid drottningstranden som hädanefter kallas Victoria platsen. 

Vår stad har fått sitt namn på 1750 talet av Sveriges kung Adolf Fredik som döpte staden till Lovisa efter sin fru. Det är nästan 300år sedan vi haft kungligheter i drottningstaden så visst var det på tiden. 

Knytning till Sverige fortsätter såväl i generationer framåt igen genom minnen och berättelser och genom denna historiska dag för vår lilla stad som ändå har ett stort namn.

Fin fint

 Ikväll hade jag möjligheten att gå till den nya parken på det nya bostadsområdet, det som ännu var bostadsmässa för några veckor sedan.

Det finns många fina ställen längs den nya parken, sittplatser var man kan njuta en stund.

Man hade satt ängsblommor på ett litet o.rådedär det surrade av bin och var färgglatt. 

En rolig skylt som berättar lite om småkrypen av konstnären Kati Rapia om jag minns rätt. Kanske inte riktigt direkt gick hem för barnen vad man menade men med en liten förklaring hiffade även dom det roliga.

En gång var här en fin trädgård var det bodde en rödhårig dam i ett underbart hus. Huset togs bort redan för 20år sedan och trädgården blev en djungel, idag finns det kvar små områden som påminner mig om hur det engång såg ut här, som denna ståtliga ek, så fint det är igen.

Ett bord med bänkar av sten och fina sten trappor härliga små rum överallt.

Vatten, vad är en park utan vatten? Djurriket kommer vara fint här bara allt får sätta sig till ro nu när mässan är över.

 

Efter en stund kommer man till strand kanten där vassen kommer emot, genom vassen kan man gå på en otroligt vacker sång eller bro eller jaa, vad kallar man detta? Hursomhelst är det helt enormt underbart!

Det finns lite konstverk här och där också såklart, Lovisa droppar heter dessa. Jag ser det som en droppe som alla skulle beskriva den, samt en annan droppe som åker också åt rätt håll om vi inte hade dragningskraft, kanske lever vi upp och ner, vem vet egentligen. Intressanta verk!

 

Denna vecka är det Lovisa veckan och därför har säkert denna hämtats hot då det skall vara pogram. Denna "låda" är med på olika mässor där staden skall representeras och efter att jag gått såhär långt kan jag bara hålla med, vi verkligen bor i ljuvliga Lovisa!

Har man varit lycklig och köpt sig en radhus lägenhet kan man vakna upp till denna vy över Lovisa viken söderut, inte helt fyskam.

Där finns mycket vackert på det nya området, jag hade bara så lite batteri mera i telefonen när jag gick där så det blev inte mycket bilder. Ett nytt favorit område.

Skördetider

 Augusti, denna månad är bra på många olika sätt. Det är ännu lagom varmt ute men det börjar bli mörkare och med det så mycket mysigare.

Det är skördetider, tomaterna börjar få mer och mer färg  gurkan är klar och gör fler, rödbetorna börjar vara enorma, morötterna är långa, ärterna producerar och vitlöken är snyggaste på många många år.

Fin vitlök blev det.

Vitlöken sätter man i jorden någon vecka innan det blir kallt, min brukar sättas ungefär i slutet av oktober eller just i början av november.

Ser ni nätkorgen på den gula bänken i bakgrunden, det var ett loppis fynd jag sökt efter flera år. Korgen eller lådan har nu fått några band på sig så jag får den upphängd, jag nämligen hänger löken i korgen för att torka dem.

Ringblommor bland kålen och ogräs i rödbetslådan.

När det är kvällar som är varma och i bästa fall även små regniga är jag mer än gärna ute i trädgården, då är det lätt att dra upp ogräs och visst är doften av regn härlig.

I år har jag satt mera blommor i mina pallkragar dels för att det är vackert men även för att attrahera mera pollinerare som tilika kan hålla ner på beståndet av kräk som man inte vill ha bland sina grödor, t.ex. kålfjärilen.

Gurkörten frösår sig själv lätt och hittas på många ställen på våren, flera av dem får gärna bli kvar.

Det såg lite dåligt ut i början av juli ännu i alla lådorna, det hade varit ganska varmt och torrt..fastän jag vattnade så ville det liksom inte. Men nu frodas det, krondillen är ståtlig och dillfrön blir det även till nästa säsong om inte alla används till kräftskivan.

Gurkörten längst fram på bild är också riktigt fin.

Lediga dagar

 Jag har haft fyra helt lediga dagar efter varandra, har jag tagit det lugnt, -jo. Har jag även gjort saker, -jo. 

Jag har firat midsommar eller så heter det, men känns inte som midsommar då man inte ser eller känner doften av havet runtom en, man känner inte berget under fötterna eller den saltiga havsvattnet när man simmar. Inte finns det ute dass heller..

Jag var en sväng till grannstaden med junior och även gått omkring i den egna staden.

En sväng nere till saltbodan på glass.

Jag har rensat i mina odlingslådor och även klippt häcken runtom gården, varmt är det.

Snart blir det massor med jobb och få lediga dagar efter varandra, men vet ni vad,det är helt okej när man trivs på jobbet ochman har ändå tid för annat under dygnet.

En månad senare

 Det har gått en månad sen jag började sommarjobba på ett ställe som är bekant åt mig från många år tillbaka, jag trivs fastän det tar på kroppen, bra är det såklart att man får röra på sig men tillika märks det att man suttit ganska stilla i fem år också. 

Jag har bra arbetskompisar, inte en dag går förbi som vi inte dansar och sjunger och skrattar så ögonen blir våta. 

Kunderna är härliga och vilken upplevelse det är då det finns av så många olika människor och man hinner ta en del av deras vardag.

Här hemma lär det också märkas att jag mår bättre och visst märker jag det också själv, i år har jag nämligen inte behövat kämpa mig ut på gården för att få saker gjorda  utan går dit mer än gärna, jag vaknar upp på morgonen och känner lättnad istället för tyngd av att igen måsta börja dagen. 

Jag är gladare på ett genuint sätt istället för att fake it til you make it. Mina nerver håller längre och jag gråter inte mera på samma sätt som för ett år sedan.

Visst finns det dagar som är tunga, som tur inte så många mera som då. Det finns spår av burnouten i mycket jag ännu gör och känner.

Jag har planer som fortfarande ligger och väntar på att bli till men jag har lärt mig att inte sätta deadlines på något mera för då kommer vi snabbt tillbaka igen till det som varit. Om saker inte blir av så går inte världen under.

Mitt emellan

 Efter att jag fick veta att allt som jag felats berodde på burnout började jag planera om. 

Jag minskade kontakten direkt med personer som bara drar energi ifrån mig och aldrig ger mig något, jag försökte göra roliga saker fastän det är jätte svårt och tungt, jag minskade på massor med "tråkiga gamla måste"-grejer och försökte vila.

Jag hade turen att hinna gå på besök till en bekant och hade en liten breakdown i deras kök i slutet av augusti och då och där bestämde jag mig för att avsluta mitt jobb genast som alla bitar kommer på plats. Den dagen kom i februari.

Jag har jobbat i nästan 5år som annonschef, ett jobb som är krävande på olika nivåer, roligt också men då det blir mera negativt än positivt och en del person kemier inte mera fungerar då är det dags att söka sig till något som ger energi istället för att det tar allt.

Just nu är jag mellan jobb och har alltså 100% ledigt första gången på fem år, det är en underlig känsla. Här sitter jag hemma, jag har ingenstans att fara för dit jag vill åka finns inte mera till mitt förfogabde.

Här hemma har jag varit i fem år dag ut och dag in och nu märker jag att jag är sjukt sugen på en liten stuga, vid havet på en bergsklippa med en minimal tomt i storlek med en liten kolonilott typ...tid för en sådan har jag ändå inte för jag är ingen weekend på stugan person och jag kan inte göra som mina morföräldrar, flytta från stan på våren och åka hem igen på hösten.

Imorgon skall jag försöka få ut mig i någon skog eller ens gå ner till bäcken, dit har jag inte varit på många många månader. Kanke det lättar, suget efter stuga snart då man får mera att göra här hemma på gården.

Snart får jag ändå börja mitt sommarjobb och vara med underbara personer, vad hösten för med sig ser vi sen.