25 oktober 2014

Lördags trött och fantastiskt frukost

 Det tar ibland jätte länge att bli sej själv igen efter en ordentlig förkylning och oftast när själva förkylnings symptomen har get med sej har man ännu kvar av dendär olidliga hostan som håller på att spränga ens huvud.

Igår på dagen hostade jag så hårt och länge att det rev till i min nacke,den blev helt stel och kalla kårar drogs ner genom hela min kropp och i samma veva spräckte jag ett blodkärl i näsan,fantastiskt så talented man kan vara..

Men bara för att man är sjuk betyder det ju inte att man kan äta gott  med såväl ögonen om inte munnen ger så mycket för pengen.

Färgsprag gör mäniskan lycklig,erkänn!!! visst blir ni mycket gladare att se på denna bild i färg än om den skulle vara svartvit...right...mat ger mer i färg..


Detta är alltså lördags frukosten ni skådar.Jag klarar inte av att stiga upp innan solen på en lördag i oktober(eller andra månader för den delen heller) så att baka gott till frukost är ytterom listan,men guud så gott det är med nybakt ändå.

Jag kalljäser hellre,alltså gör i ordning degen kvällen innan,bakar ut den och lägger semlorna(som det blev enna gång) på ugnsplåten och låter dom sova i kylen under ett fktat täcke över natten,på morgonen är det bara att vrida igång ugnen och slänga in dom...gott,enkelt och så härligt.

Mina frukost semlor(övernatten jästa)

 3dl ljummet vatten
2msk olja
25 g jäst (torrjäst går bra)
1tsk salt
1tsk socker eller honung
2dl havregryn
1dl skalade solrosfrön
ca.5dl vetemjöl

följande morgon lite ägg till pensling och valfria frön att lägga på.

Blanda allt till en smidig deg,rulla ut till runda semlor eller avlånga subs,lägg på en plåt beklädd i bakplåtspapper,fukta en kökshandduk och lägg på,ställ hela plåten in i kylen.

På morgonen: Ta ut semlorna,pensla dom med ägg och lägg på lite frön om så önskas,ställ dom i ugnen på 170grader,(gärna redan innan ugnen kommer upp till 170) tills dom blivit gyllenbruna ca.20-25min.

Avnjut nygräddade med smör,marmelad ost...

24 oktober 2014

Bönchips

Man kan tydligen göra chips på vad som helst,grönsakschips,potatischips,äppelchips...och bönchips,det är det nyaste jag kommit över.

Chipsen är gjorda på bruna bönor,smaksatta med psylliumfröskal,basilika,dragon,timjan,mejram,kyndel,rosmarin,perilja och havssalt..inte alls illa måtte jag säga.


Öländska bönchips heter dom..varför har vi inte såna godheter i Finland,varför?

Sambon hämtar ibland hem olika underlikheter som han kallar det för att ha mej som försökskanin,och ja...jag gillar ju att prova nya grejjer,inget fel i dethär inte.

Har ni blivit flunssiga? vi har varit det hela veckan..gud så tråkigt det blir..men kanske det snart ger sej och vi får göra andra saker än bara ligai säng.

21 oktober 2014

Jag har pippi på...

Ibland smyger det sej bara på,man knappt lägger märke till att man börjar bli galen i något s.k. "få pippi på något".
Jag har hela mitt liv varit kring dessa saker och utan någon större orsak börja komma hem med dom,ni har högst antagligen lagt märke till Arabia "måstet".

Nu har jag redan börjat reagera på att jag samlar,men i mitt samla koncept är de inte att jag kommer hem med varenda en liten arabia pryl,nej nej...jag söker den rätta!


Här ovan ser ni den senste och efter denna blir det bara svårare,detta lilla fat är gammalt..det äldsta jag just nu har.
Och chilina är dom jag fick detta år i min egna odling,några är ännu på plantan som jag flyttat in,men i stort sett är här av det goda.


Fatet är troligen en del av en större helhet,men till vad är okänt för mej,vad är det då som är så speciellt..jo stämpeln,det är alltid stämpeln,jag går och vänder på alla kippor och koppor jag hitta på loppis för att hitta dendär lite äldre och så förståss,den som är i min prisklass.


Stämpeln på denna är från 1900-1920,jag är glad,jag är ordagrant lycklig och vet inte hur jag skall hitta förljande bakåt..för det är det jag fått pippi på,att hitta äldre stämplar hela tiden.






20 oktober 2014

VILA I FRID.

 Lördag kväll,vår lilla gulle pupu Wini gick bort,dom sista tre dagarna var mycket tunga för oss familje medlemmar,för kaninen blev bara sämre och sämre.

Lördag morgon jag åkte iväg till stan på ett snabb ärende och under tiden kom yngsta sonens gudmor på besök,när hon kom in stod äldre sonen med vatten flaska in i buren och gav vatten åt kaninen för den kom inte mera själv åt vatten flaskan,han gick och paja den varje dag,flere gånger och prata med den,vilken duktig sex-åring.


Bilden ovan är från dag 2,då den bara låg och sov ..kom ut ibland för att äta men mest sov,här börja vi märka att slutet är nära.

Bilden nedan är från i somrast då den var på semester,i den massiva bur där den kunde glatt skutta många många steg innan den kom till andra änden av buren,där den kunde ligga i gräset och sola och bara vara,leva härliga pensionärs dagar.


Men lördag kväll kom...vi gick till bastun på eftermiddan och då hjälpte jag in den i dens lilla hus som sambon byggt åt den,för jag märkte att det var dit den ville,då fötterna inte mera fungerade,när vi kom in tillbaka från bastun hade den ändå lyckats vända sej så att man bara såg rumpan av den mera.

Vi pajade om den ännu lite och sen gick vi iväg på födelsedags kalas,när vi kom hem hade den somnat in för alltid.
Den ygre sonen förtod kanske inte riktigt vad som hade hänt,han sade bara att Wini sover och så gick han och lade sej,medans den äldre sonen låg upp till närmare ett på natten och grät stora krokodiltårar.

"Mitt hjärta är brustet,jag saknar Wini!"Tänk att den sex åriga lilla killen förstod att tyngden i hans bröst är ett brustet hjärta,saknad och sorg...jag förklarade att det är bra att han känner så,det visar att man tyckt väldigt mycket om någon,att man brytt sej och att man minns den för alltid.

Följande dag begravning,pojkarna ritade var sitt kort till kaninen som vi lade med i lådan där den skulle få vila i oändlighet,lådans botten täktes i hö och därpå lade vi ner kaninen.



Korten vid ryggen och mat framför,jag vet inte om ni andra gör såhär men vi har alltid lagt mat med i lådan så att man inte blir hungrig på vägen upp till himlen,denna gång blev det torrfoder,potatis,morot,mangold,sallad,torkat surbröd,vindruvor och torkade bananer,allt det som Wini älskat under dens år och ja inte att glömma en skål vatten,det var viktigt tyckte äldre sonen.


Jag har bild på hur vackert det blev i lådan men jag publiserar inte bilden här ifall det finns någon som kan tycka det är lite äckligt..för oss var det iallafall fint.

Utanpå kaninen lade vi sedan ett täcke ännu så att färden till himlen skall kännas varm och när man sover skall man ju ha täcke på sej.


Lådan bärdest till bilen och från bilen till graven av äldsta sonen,han ville också mokka sanden tillbaka på graven..jag tycker han var mycket duktig,jag skulle inte ha gjort det i den åldern.

Idag känns livet redan lite lättare,vi vet att den inte lider och att den har det bra med alla andra kanin vänner uppe på dom evigt gröna slätterna,men saknad kommer den att vara..men vi kan glädja oss med alla fina minnen vi har,dom försvinner aldrig!

18 oktober 2014

Tyst..

Det är lite tyst igen på bloggen,mesta dels för att jag spenderar tiden på klädaffären en hel del och när man kommer hem finns det alltid en hel del man vill ta itu med,och jag känner mej själv så bra att lägger jag data stöpseln i väggen så sätter jag mej där och gör inget mer nyttigt den dagen.

Förutom tysteheten har det skett en hel del annat,som också drar mej från att spendera tid just här..

Pappa som fick bröstcancer domen förra året bara 2veckor efter min födelsedag fick en ny dom i slutet av sommaren,cancer på vänster sidan av huvudet,mellan örat och ögat..hudcancer..och han har nu igen blivit opererad och ja...min pappa,jag tror en liten superman lever i honom också,för i onsdags blev han opererad och idag morsse gav han sej iväg på älgjakt igen..fan tar den som inte stiger upp för älgjakten lixom :D

Här på hemma plan är vi lite sorgsna,vår lilla söta kära kanin Wini drar sina sista andetag.
På onsdagen börja den bli sämre och dag för dag bara mer och mer..men vid en ålder på fantastiska tio år är det nog helt okej att den drar sej till di eviga gröna grässlätterna.

Den äldsta sonen satt i telefon med sin pappa och sade att han kommer att sakna Wini,han förstår vad som är på gångs och han tar väl hand om kaninen,han t.o.m står och ger vatten åt den så att den säkert skall dricka..vilken kärlek!

Så tyvärr har jag inte så mycket mer att komma med...återkommer så gärna bara livet stabiliserat sej igen...till normala grejer.

...under tiden kan ni ju kolla in julpyssel arkivet och börja förbereda er inför julen...67 dagar kvar...

14 oktober 2014

När man bara går förbi..

Jag var på loppis igår(överraskning),jag älskar arabia som ni säkert vet vid detta tillfälle redan,men priserna är sällan det jag skulle vilja ha dom som..så jag tittade glatt omkring mej och skådade redan på långt håll en liten hög med Arabias punaraita,i detta fall den lite mer festligare versionen med två guldkanter innanför den röda,kanske heter den puna-kultaraita(?) om någon vet berätta gärna.

Men dessa underbara porslin är aldrig under 20€ stycke,mer än oftast över..så jag gick förbi och suckade tyst innom mej.

Min syster kom sakta lullandest efter och ropar mittiallt till,"herregud såg du inte domhär??!!"pekandest på högen med porslinet,-Jo,jag såg men inte har jag råd med dom!-INTE RÅD??utbrast hon,tar inte du dom tar jag dom fortsatt hon!-mitt intresse steg,jag svängde om och tillika säger hon: -dom är tre för tie!!
TRE för TIE euro...sen började jag i mitt huvud gå igenom skåpen hemma,var får jag rum till dom,vad kan jag göra av med iställe?..

Dom blev ännu och ligga medans vi gick vidäre..vidäre sådär till halva följande gång så var det tvär stop och u-sväng,jag kunde ju inte lämna dit dom!


Med tanke på att dessa är gjorda mellan åren 1932-1949 tycker jag att skicket är riktigt bra,dom har ju varit i användning så något litet chip är borta från någon av kanterna och det lilla serverings fatet har en spricka i emaljen därav det bruna,men absolut användbara och bara tänk vilka godheter som har serverats från dessa.



Nu har jag ett 32cm serveringsfat ett 28cm serveringsfat och ett djupt serveringsfat...lycka är att ha en syster som går bakom och kollar lite närmare än jag själv!

Ni minns väl våningsfatet jag gjorde av den mera vardagliga punaraita serien...?

13 oktober 2014

Som guld på marken

Jag körde förbi,men bara måste stanna..allt var så vackert,så stillsamt.

Det kändest på sätt och vis lite lyxigt,som ett helt nytt ställe,så nätt,så orört..
Stadens parker är så vackra med alla guldlöv som ligger omkring och en del ännu som sitter fast i träden.

Jag är så glad att man inte genast blåser bort det som fallit,utan låter naturen få ligga en stund,en stund och vila..kanske en förbi passerande känner lite lugn mitt i sin stress när denne ser hur vackert det är,så vackert som guld på marken.



Naturen är bland det vackraste,det sker hela tiden något nytt,just nu är det vindstilla och löven får dallra ner i sin egen takt,men följande dag kan det vara stora vindpustar som lyfter upp dem från marken aggressift eller kanske grasiöst som en balett dansös...hur man ser på saken är i åskådarens öga,men ljudet från fallande löv är härlit tycker jag..lugnande,mycket mer lugnande än surret från blåsmaskinen som flyttar lövern från punkt A till pungt B.


Ta er en titt innan ni springer förbi...sällan det är så orört.