Inte kanske det bästa, men mycket bättre.

Dörren till klädrummet(walk in closet) har under förra ägarens tid varit med om något lite mera hårdhänt. 

När vi flyttade in fanns det en väldans fin teckning på micky mouse på dörren och undertill dessa fläckar. 

Enligt vad vi hört har troligen nåt barn smällt in något i dörren som orsakat två hål, som sedan har slipats och målats över med nån ljus färg som inte passar in.

Man blir underligt van med saker och ting man bor med och till sist märker man inte alla skavanker.
Men nu då vi fick målat vår sänggavel som är i, om inte samma nyans så i allafalla väldigt nära så drog jag över de ljusa fläckarna på dörren.

Kanske inte helt det bästa resultatet, men mycket bättre än det var innan.
Låt mej ännu säga att vi bara älskar dessa dörrar så att måla om dem utan att veta hur man får denna yta kommer inte på frågan.

Bic intensity fine

I samarbete med buzzador!

Glädjen över en bra penna är oslagbar, glädjen över en penna som är så tunn att detaljer är enkla att göra är bara lycka över allt annat.

Intensity fine liner pennan av Bic är allt i ett, med spetsen på 1mm är den suverän för minsta detaljerna. Färgerna är bra, inte rinnig och den färgen som lovas är också den du får på ditt papper.

Jag började mitt prövande av pennorna genom att rita en flaska var ett ekollon börjat växa i. Väldigt nöjd blev jag genast då jag fick små rötter att se bra ut, hårtunna och relativt äkta. Linje redden utlovas att vara 0,4mm.

Sen blev det ett motiv från midsommar och solnedgången. En helt skaplig snabb teckning med färger som är klara och vackra.

Finskrift är inte min grej men även här var det roligt att få till en snygg stil.

Färgerna i förpackningen är tjugo stycken.

Några andra bilder blev det också under kvällarna, man blir väldigt inspirerad att fortsätta när en produkt är bra och enkel att använda. 

När man fastnar i dåtid.

Idag hade jag en riktig ordentlig känsla av "varför har jag inte gjort så tidigare?"
Barnen kom hem från skolan och ville ha spenat plättar.
 Vår spenat börjar finnas också massor av och att göra plättar är ju ett enkelt sätt att få det att gå åt på.

Jag tog fram ingredienserna medans boysen sökte spenaten från odlingarna.

Och då, mittiallt kom det, varför skall jag använda en kippo, visp och slev för att göra plättar? Varför drar jag inte alla ingredienser i mixern istället?!!

Detta kanske inte är nåt nytt för er, men jag hade helt fastnat i så som man alltid gjort, med att vispa i en bunke ingredienserna å sedan med slev hälla i plättpannan.

Dethär var ju så mycket smidigare, vår mixer håller upp till en liter vätska så det ryms ju en hel del. Inget onödigt sått heller, bara att hälla direkt i från kannan.

Såhär kommer jag ju att göra alltid härefter, med eller utan spenat.

Godkända blev dom också, bästa spenat plättarna hittills, ja kanske för att tidigare har vi bara köpt färdiga..
Såklart avnjöt dom plättarna med hemgjort sylt också.

Det tar sin tid..

.. Men ibland får det det göra, nu har vi äntligen hittat det vi ville ha och fixat till det till vårt.

Vi beställde en skiva i ek på 1,20cm x 2,00cm, som alla vet är ek väldigt ljust, men det gav oss möjligheten att få den till det vi sedan ville, utan att genast köpa nåt som kunde ändå blivit fel.

På bilden ovan ser ni ljusheten i ek skivan och våra prov med whalnöts olja, linolja och två pigment vax. Den rätta är den näst sista, körsbär heter den.

Nu är skivan på plats, vår sänggavel alltså, bara läslamporna fattas, men det tar vi sen, nu blir det bastu.

I sovrumsdelen av huset som är byggt i början av 60-talet är det såklart en och annan detalj som är från det årtiondet.

Tapeten är näckros av boråstapeter från ett arkiv från 60-talet, läslamporna som kommer är dansk design av Frandsen från 1968. Dom visar ja äg såklart bara dom är på plats sedan.

Vi är supernöjda. Detta är så i vår stil.

Dessa underbara möten

Med tre till fyra års mellanrum får vi super härligt fin besök.
Mina härliga vänner från Canada kommer hem till Finland.

En tradition har det blivit med åren att bjuda dem på middag. Iår blev det varmrökt lax och nypotatis med tillbehör.

För fint folk rullar man smöret, bara så ni vet.
Jag har tidigare skrivit om dessa vänner, som är nära hjärtat på många sätt.
Ni kan läsa ett inlägg från 2012 Här.

Det intressanta är att vi fortsätter pratet som om vi aldrig slutat emellan, lite nya grejer har såklart hänt under åren men dom går man lite snabbt igenom och sen är det ett helt vanligt chitchat om allt från himmel till jord.

Maten smakade gott och nöjda var vi alla, till efterrätt blev det sedan kanelbullar, tyvärr inhandlade från café favorit istan då jag inte själv hann baka denna gång.

Härligt möte och ett möte som alltid väntas på.
Någongång skall nog också vi lyckas åka över till Canada och se hur dom har det där.

Delad glädje

Tidningen jag jobbar för brukar ha möte en gång i veckan där alla som har möjlighet samlas, pratar lite ditt och datt och sedan en hel del jobb.

Ibland hämtar nån med sej något gott, choklad, glass, tårta, bullar ibland fasan ägg t.o.m, vi är en skara med massor olika människor och alla har alltid nåt på gång som dom vill dela med sej.

Jag förde med mej en korg fylld med godheter från gården #vårtgrönahörn.

I korgen fanns: grönkål, dill kronor, sallad, broccoli, tomater, chilin i olika sorter, basilika, timjan, Rosmarin, mynta, morötter och ätbara blommor.

Korgen tömdes rätt så bra och alla fick något med sej, ja av det dom ville ha.

På bilden ovan plockar man för sej och sätter i påsar som jag återanvänd från några gamla tidningar som blivit över, dubbel glädje.

När en del av vardagsrummet brinner.

Klockan var tjugo minuter över sju på morgonen idag, jag hade just tagit upp telefonen för att skåda en text och bild som fick mej att tappa andan, i samma ögonblick fick jag en bild av min systerson.

Saltbodan hade brunnit under natten.

När hus som alltid funnits brinner, river det lite extra i hjärtat, det finns så många minnen med sådana.
På detta ställe har flera tusen minnen ifrån, både Lovisa bor och andra som inte är ortsbor, hela området vid Saltbodan är ju vardagsrummet i Lovisa under sommaren.

Är glad och nöjd att min fästman fick mej med dit förra veckan på lunch, det var första gången för oss båda att vara inne på restaurang sidan, annars är man bara på bar sidan och sitter mest utomhus. 

God mat och vänlig personal, för tillfället ett minne blott. 

Enligt mina tankar och funderingar så skall det nog gå att bygga upp salttis igen, med tid, passion och pengar, hoppas så att allt det kommer att finnas.