När en del av vardagsrummet brinner.

Klockan var tjugo minuter över sju på morgonen idag, jag hade just tagit upp telefonen för att skåda en text och bild som fick mej att tappa andan, i samma ögonblick fick jag en bild av min systerson.

Saltbodan hade brunnit under natten.

När hus som alltid funnits brinner, river det lite extra i hjärtat, det finns så många minnen med sådana.
På detta ställe har flera tusen minnen ifrån, både Lovisa bor och andra som inte är ortsbor, hela området vid Saltbodan är ju vardagsrummet i Lovisa under sommaren.

Är glad och nöjd att min fästman fick mej med dit förra veckan på lunch, det var första gången för oss båda att vara inne på restaurang sidan, annars är man bara på bar sidan och sitter mest utomhus. 

God mat och vänlig personal, för tillfället ett minne blott. 

Enligt mina tankar och funderingar så skall det nog gå att bygga upp salttis igen, med tid, passion och pengar, hoppas så att allt det kommer att finnas.