Det är tyst

 Jag sitter här, med högra benet upp böjt på soffan, vänster fot har en mjuk varm matta under sig. 

Jag stängde tv:n, bara två små lampor är på, klockan tickar. Det blåser inte, det regnar inte.

Det kommer en bil på gatan, den parkerar och det blir tyst igen.

Boysen har lagt sig, klockan är efter nio. Jag drack en stor kopp tee och funderar om det var klokt.

Det är tyst, så tyst att jag inte vet om jag hör elektriciteten i strömkablarna eller är det trumhinnan som är orolig över tystheten.

Det är sällan jag sitter i en tysthet som denna, vanligen är något pågång. Jag nickar, kanske dags att ta ner högra benet från soffan och försöka hitta sig till sängen. 

Först stänger jag ögonen en stund och tänker..men det är så mycket som händer i min hjärna så jag blir vimsig, ledsen, små arg och gråtfärdig. Bäst att stiga upp och göra lite ljud omkring..