http://www.xmasclock.com/

9 november 2015

När det är tyst för man kan inte tänka på annat.

Det har varit en tyst,tyst vecka här på bloggen,det har hänt en massa men huvudet tvinnar ändå bara kring en sak,Lisa.

Jag tänker inte gå in på detaljer eller när och hur men hon befinner sej på sjukhus,helt i ok skick,men ändå är det ju så tungt,skall hon verkligen lämna oss nu redan?

Är det en självisk fråga? frågade jag mej..tanten har funnits på denna jord i över 91 år,hon har varit med om så mycket,så mycket kärlek som sorg,skall hon lämna oss nu redan?

Man blir så van vid saker,som det att då jag åker ner till skärgården då åker man alltid via Lisa innan hemfärd eller innan man gör något annat då är man där och dricker en mugg kaffe.

Det är ganska störande hur van man blir,hur man tar så mycket förgivet,hur man räknar med att allt kommer alltid att finnas på plats,finnas där,vara där.

Vem skall jag sedan berätta mina glädje ämnen åt? -Jo,jag har en fästman och han får också veta allt,men Lisa har alltid fått veta för hon är min barndomsvän,min bästa vän,hon har fått veta först eller bara veta,för med hennes fantastiska livs efarenhet är ju guld värd...

Jag har ju så många fina minnen,dom kommer jag att leva på i massor år framöver och så mycket som jag lärt mej,allt detdär gamla som ingen av dagens ungdomar vet något om..jag vet,jag har lyssnat och jag minns..kanske inte när du frågar mej något,men jag minns det när det behövs.

Just nu kan jag inget annat än besöka sjukhuset,leva i nuet,ta vara på nuet,vara som förr,fastän det inte riktigt är så...


Här en bild då vi besökte med boysen Lisa på sjukhuset,så glad över besöket,vilken underbar känsla.

2 kommentarer:

  1. TACK tack tack för stjärnorna som kom med posten idag <3 Så fina! Klurar på en fin plats att hänga dem på. KRAM fr sö Dalsland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart att höra att dom kommit fram,hoppa dom hittar sin plats :)

      Radera