Parförhållanden finna av så många många olika slag,och i dom flesta finns det möjligheten att kompromissa om olika saker...men sen sådana som är helt självklara kan vara till ett enormt problem.
Vissa får barn s.k. "på köpet" när dom kommer in i ett förhållande,mannen eller kvinnan har alltså barn från förr,med någon annan...och om denne förälder går bra ihop med exet är det ju suveränt,från barnets sida huvudsakligen tänkt.
Men tänk då om den nya partnern inte är av samma åsikt,denne vill inte ha något med barnet att göra och mer eller mindre försöker stöta bort barnet från dennes förälder som förstås är över huvudet förälskat i sin nya kille/tjej...kompliserat?-ja!
Vi säger såhär,lilla Albin älskar att leva med sin mamma,mamma älskar Albin över allt annat,men mamma har även ett dagsjobb,så Albin spenderar stor del av tiden hos farmor,men varje liten stund av ledighet är mamma med Albin...
Sen finns Pappa,pappa har hittat ny flickvän,Anna heter hon,Anna vet om Albin,men tycker att om farmor bara har ledigt skall Albin absolut vara där,inte hos pappa,och pappa som lite är under toffeln så att säga vill ju inte mista den nya kärleken utan försöker sitt bästa att få Albin att vara hos farmor så ofta som möjligt...Och om pappa har råkat att "glömma berätta" att lill killen kommer över till Anna,ja då är ju fan lös...
Tar man inte det nuförtiden som det kommer? Har nån barn från tidigare förhållanden kan väl man inte som ny bara svischa den åt sidan...tycker att nuförtiden är allt så mycket mer underligt än vad det var förr..
Nog att skulle jag vara pappan skulle nog jag ändå välja barnet före den nya kärleken...eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar