100 år

Tänk hur hundra år kan kännas som om det var igår,vår familj blev drabbad då det stora "osänkbara" fartyget gick under 1912,det var nämligen så att min mormor var 1månad gammal då,och hennes far som med sina bröder och syster med man åkte iväg för att hitta ett nytt liv i America,den ända som kom hem var höggravida systern Mathilda...
Historien lever kvar efter generationer och generationer,även mina söner kommer att få veta att deras förfäder var med på Titanic.
För att vara en tredje klass passagerare var livet lyx ombord,allt annat än det var på andra båtar.
Det ända vi vet är att min gamla mofi hade sin hytt någonstans i fören,för han reste som en ensam man,utan familj,familjen blev kvar hemma för att troligen åka senare över.
Hemma blev fru och tre barn,samt ett ny byggt hus.

Må hans och alla andra som mist sitt liv denna grymma natt vila i frid!