http://www.xmasclock.com/

26 oktober 2013

Jag andas in och hittar lugnet i oron

Det finns inga bra stunder för dåliga nyheter,men det finns så mycket olika dåliga nyheter..dom som inte berör oss direkt är inte så farliga men dom som sedan rör oss mer än direkt är tunga,störande och riktitgt riktigt oroande.

Det är nu runt två veckor sen vi fick höra att min pappa  har cancer,det var som om världen zoomade in på 1sek,allt stannade och efter det har jag varit tung i magen,tung i hjärtat och tung i mina tankar,där av mycket få blogg inlägg,det finns lixom inget att skriva om...

Ingenting lyckas,ingenting går som jag försöker,jag skulle göra morotschips,men brände dom eftersom jag satt och funderarde på något helt annat.


Jag glömmer det jag skall handla,det viktigaste blir oftast kvar i butiken för det verkligen känns som om halva hjärnan har en skylt upplagd med "urfunktion" skrivet på sej.

Min kropp reagerar med att ha feber,jag har i över en och en halv vecka gått omkring med 37,5 grader i kroppen..jag som annars har enbart 36,3..och min psoriasis...tänker inte ens börja berätta om den.

Fastän jag kanske allmänt verkar hur fine som helst så är jag tung och ingenting är egentligen sådär jätte trevligt och roligt,förutom några få stunder per dag,som när man ser någon vän på stan i förbi farten eller nån viktig ringer och inte frågar så mycket så att säga.

Hur illa är det?..för pappa...ja,det vet vi inte än,operationen är nästa vecka och absolut hoppas vi på det bästa,bröstcancer har många bekanta klarat av och skall klara av...

Jag visar inga känslor så länge någon familje medlem är nära,hur illa jag egentligen har det...eftersom jag inte vill ge denna tunga tråkiga känsla vidäre..jag bara smilar och fortsätter..(tack till många år av kundbetjäning för det)

Men för att lite lätta på det tunga har jag börjat pyssla inför julen,att sitta och vika och limma papper är någor som fortafarande får mej att andas,att dra ner ett lugn över mej och vilken tur att jag fick en inspirations kick av en härlig vän till det,annars skulle jag fortfarande vara i sängbottnen och inte få något gjort..

Så en dag blev det några fina stjärnor av papper och bollar av garn och livet fick en lugnande stund,för någon skön timme.



2 kommentarer:

  1. Oj, lilla vän <3 känner igen mej i dej! Smilet på fast det stormar inuti. En bra terapi för mej har varit att gå ut i skogen och skrika av mej :) Kram <3

    SvaraRadera