Barndomsminnen, alla hade samma kvast, en brun gjord av nåt ris jag inte riktigt visste vad det var.
Min momi hörde ännu till dem som tog vara på vad naturen gav och förädlade på olika sätt allt. Hon plockade bär, odlade och som barndomsminnet är hade även hon gjort kvastar av kråkbärsris.
Kvalitén är hög på dessa eftersom den sista som min momi gjorde är gjord över förtio år sedan och har redan varit i användning i flera år.
 |
| Den sista kvasten gjord av min momi |
I år sade min mamma att sista kvasten är i bruk, sen är dom slut. Det går ju inte för sig, så jag planerade en kväll i skogen med boysen där vi plockade svamp, lite blåbär och såklart ris av kråkbär.
 |
| Påväg vidare med mina risvingar. |
Det är inte svårt att göra kvistarna men lite tid tar det innan man kan börja använda den. Man börjar såklart med att sätta ihop riset i en bukett, så att kvistarna pekar inåt så mycket det går oxh sedan drar man tajt fast dem så man får ett handtag. Momi använde ståltråd, jag tog buntband då jag hade det närmast tillhands. Man kan även använda sig av nåt band om man vill.
 |
| Av kråkbär kan man göra sylt som exempel. |
Sen skall kvasten hängas upp och låtas torka. Man kan nu och då gå pch skaka om kvasten för att få blad och bär att lossna(om man inte plockat bären till annat innan såklart)
När den har torkat är den klar att använda.
 |
| Min kvast hänger på tork. |
Jag tycket det är så härligt att använda sig av material som finns runtomkring en, på samma gång som man får en stund i skogen får man även användbara saker eller mat.
