Efter att jag fick veta att allt som jag felats berodde på burnout började jag planera om.
Jag minskade kontakten direkt med personer som bara drar energi ifrån mig och aldrig ger mig något, jag försökte göra roliga saker fastän det är jätte svårt och tungt, jag minskade på massor med "tråkiga gamla måste"-grejer och försökte vila.
Jag hade turen att hinna gå på besök till en bekant och hade en liten breakdown i deras kök i slutet av augusti och då och där bestämde jag mig för att avsluta mitt jobb genast som alla bitar kommer på plats. Den dagen kom i februari.
Jag har jobbat i nästan 5år som annonschef, ett jobb som är krävande på olika nivåer, roligt också men då det blir mera negativt än positivt och en del person kemier inte mera fungerar då är det dags att söka sig till något som ger energi istället för att det tar allt.
Just nu är jag mellan jobb och har alltså 100% ledigt första gången på fem år, det är en underlig känsla. Här sitter jag hemma, jag har ingenstans att fara för dit jag vill åka finns inte mera till mitt förfogabde.
Här hemma har jag varit i fem år dag ut och dag in och nu märker jag att jag är sjukt sugen på en liten stuga, vid havet på en bergsklippa med en minimal tomt i storlek med en liten kolonilott typ...tid för en sådan har jag ändå inte för jag är ingen weekend på stugan person och jag kan inte göra som mina morföräldrar, flytta från stan på våren och åka hem igen på hösten.
Imorgon skall jag försöka få ut mig i någon skog eller ens gå ner till bäcken, dit har jag inte varit på många många månader. Kanke det lättar, suget efter stuga snart då man får mera att göra här hemma på gården.
Snart får jag ändå börja mitt sommarjobb och vara med underbara personer, vad hösten för med sig ser vi sen.
