Kan inte hjälpa de,men varje gång jag känner doften av kaneläppel,känner jag att min momi finns nära,fast hon gick bort för 16år sen och jag var väldigt liten då,så minns jag ännu hur hon lagade ugns-äppel,så gudomligt goda!och hur hela huset doftade äppel när man kom in på hösten till dom.
Det var även mina morföräldrar som lärde mej vad kantareller är,eftersom dom växte på deras stora gård i stan.
Fisksoppa,eller egentligen abborsoppa lärde dom mej äta,mofi(dog 1994)lade ut näten på morgonen och fisksoppa åts till kvällen!Jag satte alltid i ändan på bordet på den röda stolen,momi satt på mitten och mofi i andra ändan.Momi torkade alltid bordet med en mörkblå virkad trasa,och vatten dracks från en ljusblå skopa.Efter maten kunde man(om man ätit bra)få en havrekaka ifrån den ljusblåa plåtbuken som var full med olika fjärilsbilder på.
Mofi gick alltid och "ligga på maten" när man ätit färdigt,även momi gjorde de då hon hade städat undan,dom läste kronblom åt mej medans jag åkte kana på mofis knän.
Även tidiga vår-dagar eller sena höst dagar kunde mofi komma ut till skärgården,han körde med en gammal Toyota corolla dx,och momi hade packat med skinksmörgåsar i smörpapper,oh gud så goda dom var när man satte ute på en propps och tugga i sej dom i mofis sällskap!ännu idag kan jag göra sådana smörgåsar och lägga dom i smörpapper för att senare äta dom,och samma minnen kommer alltid!
Och förståss har jag lärt mejoch varit med om allt möjligt annat också,fast jag inte hade möjligheten att få ha dom nära mer än 7-8år.
Korta tider ger dej även mycket,bara du vågar ta in det!
Hon finns nog nära dig som du skriver :) Jag försöker umgås så mycket jag kan med min mormor.
SvaraRaderanotalgisk man själv blir då tyvärr min momi å mofi gått bort för 2+¨r sedan men såååå glad ja blir då ja kolla på gama bilder och kommer ihg att dom var helt enkelt de bästa i en liten flickas värld!!
SvaraRadera