Ett lugn som inte kan förklaras!

När min vän Hanna kommer över från Canada är det lite av en tradition att åka upp till hennes finska hemställe,ett gammalt hus från 50-talet.

Det som förvånar mej varje gång jag lagt foten in i huset är lugnet som kommer över en,energin är härlig,helt obeskrivbar...
Är det fägerna i huset som gör det,färger man inte varit skygg för,eller dom otaliga mönstren på olika ytor...eller är det något mycket mer?

 Bilden ger inte nu den riktiga färgen men tänk er knallgul vägg,riktigt en solros gul vägg,det vackra gröna skåpet jag bara skulle älska att ha hemma i köket om jag hade ett hus att lägga det i...och dom röda små detaljerna...lite av en grym blandning men allt passar ändå vackert ihop.

 Köket är i originalskick ja även kylskåpet är från det ljuva 50-talet och fungerar fortfarande,golvet med en ordentligt möntrad korkmatta...förr vågade man!

Även i vardagsrummet blir man positivt förvånad av färgstänket,en blå vägg och en ljusröd soffa...runda former,mjuka former...

I ett av rummen kändest det nästan magiskt,vet inte om det var gungstolen med gardinen över sej och det dämpade ljuset som gjorde det men man kunde nästan känna någons närvaro..

 Tapeten i rummet is to die for...samma tapet finns i mina morföräldrars hus,men den har en grönaktig bakgrund.

När jag blir bjuden någonstans kommer jag sällan tomhänt,jag hade med mej dallasbulla(inte hemgjord tyvärr),ett paket med crackers och hemgjord körsbärsmarmelad samt en choklad platta...där satt vi och pratade dittan och dattan med Hanna,hennes underbara sambo och hennes fantastiska mamma och njöt av både te och smaksatt kaffe.

I ett senare inlägg kommer jag att berätta lite mer om varför Hannas mamma är en stor person i mitt liv!