Man blir ju slut med mindre

Snart har det gått en vecka  sen jag blev flunssig, det började med sjukhals och följande dag var det feber, när febern gav med sej på två dagar börja jag hosta, snoras och frysa och frysa.

Jag har sovit med leggins, yllesockor och långärmad skjorta på, ibland även med två täcken och en pläd och fortfarande frusit, det fortsätter ännu.

Men jag har jobbat, fastän lite trögare, det är inte lätt att ringa samtal när man inte vet om man får en hostattack. 

Jag har också försökt vara ute, men anstränger jag mej så är det nästan så att lungorna kommer ut. Men idag har vi ändå haft det trevligt värre, utomhus. 

Fästmannen grävde bort snö på gården och tände brasa, där grillade vi korv och bara var, alla tillsammans, riktigt härligt. Nu efteråt är jag igen helt slut och då gjorde jag ju inte ens något. Man blir ju slut med mindre och det är tråkigt!